Den enda vägens politik Den senaste veckans konflikt om stridsvagnar riskerar att synliggöra skillnaderna i de enskilda NATO-ländernas politik gentemot Ryssland.
Den statliga desinformationscentralen SVT har de senaste dagarna skrivet ett tiotal falska nyheter om "tyska stridsvagnar" (eller "vagnarna" som kvinnliga SVT-journalister kallar dem).
I alla artiklarna är vinkligen att Tyskland ska ge bort sina stridsvagnar, och den verkliga nyheten, nämligen att Tyskland, Frankrike och USA gemensamt bestämt sig för att inte ge bort sina stridsvagnar, mörkas så gått det går genom finurliga formuleringar menade att få läsarna att missförstå verkligheten.
När Tyskland idag på det stora toppmöte på militärbasen Ramstein återigen deklarerade att man inte ska ge bort sina stridsvagnar ryckte Bagdad Bob ut och satte rubriken i SVT: "Inget beslut om tyska stridsvagnar".
I en annan artikel om ämnet är lögnen än mer detaljerad: "Tyskland hade ännu inget besked att ge om sina omtalade Leopard-stridsvagnar". Detta trots att Tyskland förklarat sin inställning, nämligen att det inte ligger i Tysklands intresse att eskalera kriget genom att skicka "vagnar".
Det SVT absolut inte vill att vanligt folk i Sverige ska veta är att det finns en splittring i Västvärlden/NATO där flera stormakter motarbetar varandra. Och om människor förstår att det finns alternativ kommer regeringens "den enda vägens politik" inte längre att te sig lika självklar.
USA vill ha ett långt krig i Ukraina som i första hand försvagar konkurrenten EU (utan att leda till världskrig), medan England/Neocons och deras allierade Polen, Baltstaterna, Finland och Sverige vill ha ett medellångt krig som förstör Ryssland (även om detta leder till världskrig).
EU i betydelsen Tyskland och Frankrike samt deras väljare (inte de odemokratiskt valda EU-topparna) har tillräckligt med problem i sina egna länder och försöker därför att undvika att förvärra kriget, men de pressas hela tiden av USA och England (och SVT) att ta beslut som går emot deras nationella och folkliga intressen.
Dessutom finns populistiskt styrda stormakter som Italien och Turkiet i NATO, som proxy-krigar mot Frankrike i Afrika över gasfyndigheter, och gärna såg att USA och England höll sig borta från Medelhavet så att Italien och Turkiet kan vara mellanhänder i EU:s handel med Eurasien. Italien patrullerar dessutom sina gasledningar så att inte "det internationella samfundet" ska spränga dem (i Sverige har alla glömt Craxi men i Italien minns alla).
Pressade att göra ett val mellan två dåliga alternativ väljer Tyskland och Frankrike att luta sig mot USA, som vill ha ett långt utnötningskrig. När det gäller stridsvagnsfrågan så är inställningen därför att dessa bör pyttsas ut lite nu och då, så att de gör att Ukraina kan fortsätta kriget, utan att vinna för mycket (vilket skulle kunna eskalera kriget till ett världskrig med atombomber).
Den politiska paketeringen av denna något cyniska plan har blivit att Tyskland och Frankrike säger att de kommer att ge bort sina stridsvagnar till regimen i Ukraina om USA först ger bort sina. USA svarar att de kanske kan ge bort sina stridsvagnar, men bara om Tyskland och Frankrike ger bort sina stridsvagnar först. Sedan säger de alla tre att problemet uppenbarligen är helt olösligt, just nu.
Med andra ord: problemet är svårt att lösa så länge som frontlinjen är stabil. Dock brukar mekaniken i krig vara att krigsförespråkarna blir starkare och starkare med tiden, medan krigsmotståndarna blir svagare och allt mer förlöjligade och förföljda (tänk Sophie Scholl). Detta beror på en rad olika faktorer, men inte minst på att krig innebär en radikal omfördelning av pengar från fredligt sinnade människor till krigsförspråkare som tjänar pengar på krig, pengar som tvunget kommer att ändra den politiska maktbalansen i samhället.
Att få vanligt folk att ge bort sina stridsvagnar gratis, och sedan få dem att köpa nya dyrare stridsvagnar, är naturligtvis en jättebra affär för alla utom för vanligt folk. Och därför kommer det troligen att bli just så. Om inte frontlinjen vill röra på sig så kommer pengarna sannolikt att sättas i rullning genom att det plötsligt smäller någon annanstans.
SVT förstår ungefär hur det ligger till, men deras jobb är att ljuga åt makthavarna i Sverige, och få vanligt folk att gå med på alla tokiga projekt. Därför vinklar SVT sina artiklar så absurt, och undviker att rapportera om vad som verkligen händer.
Utan att det svenska folket zombiefieras blir det svårt att leda det till slakten.
Mobilisering i Cherkasy söder om Kiev. Kanske kommer de att sätta honom i en svensk stridsvagn. Av någon anledning SVT inte vill veta behöver regimen 3 000 sådana här grupper som fångar civila och kör dem till fronten. "Coming soon to a street near you".
SÄPO: (S) skänker miljoner till våldsbejakande islamism Den Socialdemokratiska regeringen finansierar verksamheter som "stödjer våldsbejakande extremism" skriver SÄPO i ett pressmeddelande.
Året som gått Det nya 20-talet inleds liksom det förra med gamla institutioner i fritt fall.
Demokratiministern medverkade i odemokratisk kupp i Umeå När Miljöpartiets medlemmar i Umeå röstade på "fel" kandidater var Sveriges Demokratiminister Amanda Lind med och kuppade bort den demokratiskt valda ledningen.
Miljöpartiet i Umeå är islamistiskt Miljöpartiet sitter fast i islamistfällan.
Norrländsk marxist i SD:s tankesmedja En politiskt bred samling tänkare från engelska konservativa till rabbiner och marxister ska hjälpa den svenska oppositionen att forma en vinnande strategi mot den regerande nyliberala vänsteralliansen.
Föräldrar gjorde flyktingbarn apatiska Efter införandet av temporära uppehållstillstånd har den svenska sjukvården testat att skilja apatiska flyktingbarn från föräldrarna.
Regimen nära kollaps Invandring, feminism och klimatpolitik har varit grundpelare för Sveriges regeringar de tio senaste åren, men utmålas nu som lurendrejerier och falska nyheter till och med av regimens egna medier.
SD största parti enligt SVT Nu stödjer 32 procent av männen i Sverige Sverigedemokraterna.
Polischeferna: Vi ser brottslingarna som offer Socialdemokraternas så kallade "omorganisation" av den svenska polisen har lett till att vi nu har mängder med polischefer runt om i landet som kämpar mot "orättvisor" och ser brottslingarna som "de riktiga offren".