AIDS klassas fortfarande som en sjukdom Att Moderaternas partiledning allt mer "kommer ut ur garderoben" kan komma att få stor påverkan på Riksdagsvalet 2026. I takt med att Moderaternas ideologi allt mer kopierar Feministiskt Initiativ försvinner väljarna till Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna.
Den styrande falangen inom Moderaterna profilerar sig allt mer som i första hand en identitetspolitisk förkämpe för så kallade HBTQ-rättigheter. Det senaste i raden av till synes vänsterextremistiska utspel är kravet på att ändra reglerna för blodgivning, så att riskgrupper som oftare bär på blodsmitta inte ska särskiljas.
Istället för att argumentera sakligt använder Moderaterna medvetet bedrägliga argument som att "det är 40 år sedan homosexualitet slutade klassas som en sjukdom", vilket är ett känsloargument som är irrelevant för sakfrågan. Det viktiga är att AIDS fortfarande klassas som en sjukdom. Enligt statistik från FN löper homosexuella män i par-relationer 26 gånger högre risk att drabbas av HIV än heterosexuella män i par-relationer. Det är vad frågan handlar om.
Detta vet naturligtvis Moderaterna, men eftersom man inte kan vinna en ärlig debatt tar man till lögn som metod.
Här är det värt att notera att medan Moderaterna använder lögn som metod som yttre strategi gentemot de korkade väljarna som regelmässigt tror på allt politiker och andra "experter" lurar i dem, använder Moderaterna sig av abstrakta filosofiska resonemang som inre strategi mot de egna partimedlemmarna.
Detta i enligt med förkunskapen att människor i ett visst IQ-intervall över medel (som råkar sammanfalla med moderater i allmänhet) intuitivt misstar ett logiskt resonemang för ett korrekt resonemang, och saknar kapacitet att förstå skillnaden.
Enligt Moderaternas interna retorik finns två principer som går emot varandra:
1) Den socialistiska och kollektivistiska principen där man utifrån bekvämlighet och kostnadseffektivitet delar in människor i grupper, varav vissa kallas riskgrupper (och skickas till Gulag).
2) Den liberala och individualistiska principen där alla individer ska bedömas var för sig (hurra).
Moderaternas nya krav på blodgivningsverksamheten (som ursprungligen är HBTQ-lobbyns krav) innebär att sjukvårdens kostnader kommer att öka och att skatterna därför måste höjas, och att resultatet trots dessa försämringar förutsägbart kommer att bli att fler patienter kommer att smittas med farliga virus.
Det har förvisso alltid varit utmärkande för just denna generation av Moderater att inte låta verkligheten störa de fina teoretiska principerna. Men i detta fall är det påfallande hur resonemanget "haltar" (som det historiskt brukat heta i riksdagsdebatterna).
För det första: Moderaterna resonerar inte så här för att de plötsligt kommit på att de är liberaler, utan snarare för att heterosexuella ledare bytts mot homosexuella och bisexuella.
För det andra: Att donera blod är faktiskt ingen rättighet individen har ett objektivt behov av, utan liknar mer en skyldighet eller uppoffring man som individ förlorar på. Poängen med blodgivning är att blodet ska vara hälsosamt för den som får det, och därför är även exempelvis äldre människor uteslutna från att ge blod.
Att frågan inte alls handlar om de manliga Moderatledarnas liberalism, utan om deras sexuella läggning, blir uppenbart genom att rikta ljus på hur deras kritik av sjukvårdens kollektivistiska principer begränsar sig till just denna snäva identitetspolitiska fråga:
I själva verket fungerar hela sjukvården enligt kollektivistiska principer som den om riskgrupper. Exempelvis mammografi för att upptäcka bröstcancer sker rutinmässigt bara på den kollektiva gruppen kvinnor, trots att män också drabbas av bröstcancer. Men eftersom män som grupp drabbas mer sällan utesluts män från rutinkontrollerna.
Detta trots att man utifrån den mer kostsamma och ineffektiva individualistiska principen skulle kunna argumentera att vissa enskilda män med ohälsosamma riskbeteenden, ovanligt stora bröstkörtlar eller ovanligt höga nivåer av östrogen också borde rutinmässigt kontrolleras.
Lägg märke till hur Moderaterna faktiskt inte alls vill göra om hela sjukvårdssystemet i enlighet med den liberala individualistiska principen, utan istället ligger fokus på betydligt snävare genuskodade identitetspolitiska principer som "jag-jag-jag", "hur du får mig att känna" och "alla andra måste ändra sig för att jag ska må bra".
Denna till synes marginella sjukvårdsfråga är i själva verket en del av ett större maskineri i svensk politik. Att den Moderata partiledningen spårar ur för att driva personligt viktiga identitetspolitiska sexualfrågor som kallas vänsterextrema av de egna väljarna, får inte bara effekter på de andra borgerliga partiernas framtida möjligheter att implementera sin politik, det ritar också potentiellt om hela den politiska kartan i Sverige.
Samtidigt som det Moderata partiet görs om till ett instrument för partiledarnas personliga preferenser, kraschar nämligen partiet i opinionsmätningarna. Nyligen gjorda väljarundersökningar ger Sverigedemokraterna 22 procent och Moderaterna omkring 16 procent, samtidigt som Liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet ser ut att slutligen vräkas från Riksdagen.
Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna är nu de två stora partierna i Sverige, och Socialdemokraterna har officiellt deklarerat att man ser Sverigedemokraterna som det stora borgerliga partiet. Moderaterna och Vänsterpartiet tillhör numera B-laget, medan alla de övriga partierna verkar vara döende.
En stor anledning till Moderaternas fall är att det idag är sexualpolitiken som blivit den enda gemensamma nämnaren för Moderaternas politiska kompassriktning. Sexuell läggning styr idag Moderaterna i alla frågor, från prioriteringarna i sjukvården och familjepolitiken till den statliga regleringen av religionsfrihet och hur mycket skattepengar som ska satsas på kriget mot Putin.
Våra naiva "politiska experter" tror fortfarande felaktigt att riksdagspartierna går upp och ned i väljaropinionen beroende på om väljarna tycker om och belönar politikernas politik. När ett parti stiger i opinionsmätningarna grundas följaktligen analysen på frågan "Vad har partiet nu gjort som är bra?". Men i själva verket sker ändringarna i opinionen nu för tiden främst på grund av att folk tappar förtroende för partier och politiker, och väljer ett annat parti som de uppfattar som mindre dåligt.
Låt oss tala klarspråk: Man behöver inte vara världens bästa politiska teknolog för att kunna förutse att Moderaterna skulle krascha i opinionen efter att den HBTQ-orienterade partifalangen tagit över partiledningen. Rent krasst är detta inte mer "konstigt" än att Sverige aldrig haft en folkvald kvinna som statsminister.
Det finns trots allt vissa grundläggande neurologiska mekanismer hos de "Grottbjörnens folk"-liknande svenska väljarna som förhindrat detta.
Följaktligen förlorade Socialdemokraterna valet efter att Mona Sahlin blivit partiledare, och "Maggan" förlorade valet 2022 trots att hon innan fått statsministerposten gratis av Stefan Löfvén (genom sin man, Wallenberg-professorn).
Helt säkert förlorade Hillary valet mot Trump mycket på grund av samma "manliga reptilreflexer" de flesta "välutbildade" människor av psykologiska skäl helst vill låta bli att tänka på.
Den hårda politisk-teknologiska sanningen här som "normala" människor inte vill anpassa sig till är att de flesta kvinnliga politiker är toxiska för den manliga väljargruppen. Så som de flesta feministiska kvinnor i Sverige känner inför vissa manliga politiker som Trump, så känner de flesta manliga väljare inför kvinnliga politiker i allmänhet.
För att män generellt ska rösta på en kvinnlig politiker krävs en "stålmormor" som Margaret Thatcher eller Golda Meir. En kvinna som "kan stoppa en galopperande häst och gå in i det brinnande huset". Kvinnliga politiker män undviker att rösta på är påfallande ofta hysteriska, schizoida och lågbegåvade.
Vi kan konstatera att facit visar att när en man ställts mot en kvinna i Riksdagsvalet har alltid mannen vunnit. Detta innebär att om någon svensk oligark (tänk på någon från Jönssonligans äventyr) skulle kontrollera både Socialdemokraterna och Moderaterna, kan denne "i hemlighet" styra valresultatet enbart genom att diskret styra över vilket kön partiledaren har i respektive parti.
Men vad skulle hända om en man som alla andra män börjat uppfatta som homosexuell skulle ställas mot en kvinna? Skulle den manliga väljargruppen då lika "instinktivt" välja mannen som sin ledare? Eller kommer vi då "äntligen att få vår första kvinnliga statsminister (folkvald)".
Trots att vi inte har statistik som ger oss ett enkelt svar på denna fråga, har saker som denna naturligtvis redan simulerats av datorprogram, innan de nuvarande partiledarna valdes.
Och oligarkens AI-expert har för länge sedan träffat de inblandade.
UPPDATERAD
Efter att Fjällsjö Nyheter publicerat artikeln har ett stort bråk utbrutit inom Moderaterna med anledning av att HBTQ-aktivisterna som leder partiet vill byta kön på barn, trots att 80 procent av de valda partiföreträdarna är motståndare till det vänsterextrema kravet. Christian Sonesson som är kommunalråd i Staffanstorp skriver att "det är orimligt att barn ska kunna byta sitt kön. Den som inte bekänner färg ger tyvärr sitt tysta medgivande till det orimliga".
Inom alternativmedia är den allmänna tolkningen att det måste ligga personliga psykosexuella skäl bakom Moderatledningens kontroversiella intresse för s.k "homopropaganda till barn". Här kan det vara värt att plötsligt minnas att i ett kristet land som Ryssland hade Riksåklagaren nu inkluderat det "Moderata" partiet på listan över "extremister och terrorister", och Ulf Kristerssons HBTQ-aktivism hade lett till åtal och sannolikt ett långvarigt fängelsestraff. Vilket visar vad som i verkligheten menas med att kampen mot Ryssland sägs vara "existentiell", och på vilket vis den innebär att "försvara vårt sätt att leva".
Enligt TV4 Nyheternas opinionsundersökning stödjer bara var femte väljare Moderatledningens nya lag om att byta kön på barn, och bland borgerliga väljare stödjer inte ens en av tio väljare förslaget. Uppenbarligen är den styrande Moderat-falangen villig att hellre förlora valet än att sluta tvinga på alla andra denna personligt viktiga identitetspolitik.
Det viktigaste att förstå om Könsbytespolitiken är vem som har hittat på den: Samma utländska "tankesmedja" som hittade på tvångssteriliseringarna. Vad politikerna nu kallar "könsbyte på barn" är en förskönande omskrivning för "sterilisering av barn". Detta kommer att gå till historien som Tvångssteriliseringar 2.0, och det är samma typ av barn som steriliseras nu som då, den enda skillnaden är att idag använder politikerna skattepengar för att genom statlig propaganda och skattebetalda "pedagoger" lura på barnen steriliseringarna.
SÄPO: (S) skänker miljoner till våldsbejakande islamism Den Socialdemokratiska regeringen finansierar verksamheter som "stödjer våldsbejakande extremism" skriver SÄPO i ett pressmeddelande.
Året som gått Det nya 20-talet inleds liksom det förra med gamla institutioner i fritt fall.
Demokratiministern medverkade i odemokratisk kupp i Umeå När Miljöpartiets medlemmar i Umeå röstade på "fel" kandidater var Sveriges Demokratiminister Amanda Lind med och kuppade bort den demokratiskt valda ledningen.
Miljöpartiet i Umeå är islamistiskt Miljöpartiet sitter fast i islamistfällan.
Norrländsk marxist i SD:s tankesmedja En politiskt bred samling tänkare från engelska konservativa till rabbiner och marxister ska hjälpa den svenska oppositionen att forma en vinnande strategi mot den regerande nyliberala vänsteralliansen.
Föräldrar gjorde flyktingbarn apatiska Efter införandet av temporära uppehållstillstånd har den svenska sjukvården testat att skilja apatiska flyktingbarn från föräldrarna.
Regimen nära kollaps Invandring, feminism och klimatpolitik har varit grundpelare för Sveriges regeringar de tio senaste åren, men utmålas nu som lurendrejerier och falska nyheter till och med av regimens egna medier.
SD största parti enligt SVT Nu stödjer 32 procent av männen i Sverige Sverigedemokraterna.
Polischeferna: Vi ser brottslingarna som offer Socialdemokraternas så kallade "omorganisation" av den svenska polisen har lett till att vi nu har mängder med polischefer runt om i landet som kämpar mot "orättvisor" och ser brottslingarna som "de riktiga offren".